Topp
   
 



Uppdateras var 5:e dag fram tom bokmässan

Krönika:Den gyllene göken gal i öster

Möte med Märta Tikkanen

Helsingforsbilder

Monika Fagerholm:
Kvinna vid vatten


Månens poet:
Lennart Hellsing


Bikeriders for Jesus

Intervju med
Åsa Larsson

Kalla det vad fan du vill

Daniel - Tecknare

Beat! Bob Hansson
och Poetry Slam

Stig Claesson
Finland, språket


Torgny Lindgren och mediahistorien

Kulten av skriften

Kjell Westö: Draken
över det moderna
Helsingfors

Gutenberg -
milleniets man?

Ninas resa av
Lena Einhorn

Internationella
författarträffen i
Lahtis

Dumpad av
Per Brinkemo

Konst vid Svansjön

Katarina Kieri om
skrivandet

Herman om Rubinen
och intervju

Rut & Knut av
Carin och Stina

Birgitta Lindqvist:
Ny bok och intervju

Ett skrivande par:
Sten och Agneta

"Ceci tuera cela"

Jerker Virdborg:
Oroande skicklig

Väggarnas poesi

Svart fjäril av
Anna Jansson

Lars Sund intervjuad av
Farran-Lee

Det första mediakriget

 

 


Möte med Märta Tikkanen   

Text och foto: Bo Helgesson    

Helsingfors juni 2005

På natten, på färjan till Helsingfors drömde jag om Märta Tikkanen. Jag såg henne som sjöjungfru, galjonsfigur på en segelskuta som just lagt ut och med väderbitet ansikte och nyfiken, livshungrig blick spejade hon mot den blå himlen, mot öppna farvatten och det vita skummet från vågorna frasade mot kölen. Det tycktes vara hon som bestämde färdriktningen.
 
Foto: Bo Helgesson
Vi sitter på Café Ekberg,  Helsingfors´ äldsta konditori, Bulevarden 9; ett stilfullt café och finlandssvenskarnas speciella mötesplats i Helsingfors. Gatan kantas av byggnader från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet med eleganta fasader. Caféets särskilt kända bakverk är napoleon- bakelsen och champagnekorken.

Vi, det är jag och min mångårige vän Keijo Koivula, redaktör på FST, Finlands Svenska Television, där litteraturprogrammet "Läslyckor" gjort honom till något av en kändis. Keijo


var också den som initierade den alltmer populära Helsingfors bokmässa som äger rum i slutet av oktober varje år. Annars talar han helst om sina sportsliga bravader, han tillhör Nordens elit i långdistanslöpning och orientering i sin årsklass, sextio plus.

Snart dyker Märta Tikkanen upp, vackert solbränd efter några fina dagar i skärgården, med sin dotter Sofia. Märta berättar att hon gick på "Lycéet", Svenska Flicklycéet som låg mitt över gatan och att de hade sina studentfester i Ekbergs festsal.

Sedan samtalar Märta och Keijo om det program av "Läslyckor" som hon själv medverkade i och där hon var mycket bestämd i att hennes vänner Åsa Moberg och Birgitta Stenberg också skulle vara med. Det blev mycket lyckat, säger de samstämmigt.

Keijo frågar om Märta kan tänka sig att bli ensam jury och domare för ett litteraturpris instiftat av Finlands Svenska Television. "Årets bästa skönlitterära verk på svenska enligt Märta." Pristagare tillkännages på Helsingfors bokmässa. Märta blir glatt överraskad och känner sig hedrad av erbjudandet.
Märta berättar också energiskt om nya projekt, bland annat har hon skrivit texter till musik av Jesper Nordin (son till skådespelerskan Birgit Nordin) och hon är ofta ute och reser, inte minst i Sverige.
-"Jag älskar att tala inför publik,att få möta mina läsare och samtala med dem. Henrik, min make hade svårare för det, ibland avskydde han det, stakade sig och mattades med uppgiften".

Märta är synnerligen aktuell i höst; "Män kan inte våldtas" från 1975 kommer i nyutgåva på Forums förlag.
Hur ogint, för att inte säga fientligt, den boken mottogs i Finland har hon skildrat i "Två: Scener ur ett konstnärsäktenskap" som kom förra året 2004 och ges ut i Månpocket i oktober i år.
Jag har nyligen läst boken och blivit djupt gripen, där hon mycket rakt på sak skildrar sitt liv med konstnären och författaren Henrik Tikkanen som avled i leukemi 1984.
- "Vi var bergtagna av varandra", har Märta sagt. Och Henrik har skrivit. "Det var som om en jättelik magnet hade dragit oss ihop."

Nu är det ju så att en magnet har både poler och motpoler och om man skulle likna två människor vid magneter, så finns det i en relation både sådant som attraherar, drar samman, binder samman och sådant som stöter ifrån, söndrar.

I ett kort förord skriver Märta: " Detta är inte en biografi över Henrik Tikkanen. Det är ett subjektivt försök att ringa in de sammantrass- lade trådarna mellan liv och skriv under tjugoåtta gemensamma år. Vi borde förstås ha varit två om att reda ut dem. I första kapitlet skriver hon, "Jag ångrar mig inte. Jag hade inget val."


Utdrag ur boken Två: Kapitel åtta - som inleds med en av Henriks streckfigurer som förekom i Dagen Nyheter.
 


- Bara med konst kan man uttrycka det
man inte begriper.


 

 



"NÄRHETEN MELLAN OSS var utan ord när den var som bäst. Björkens grenar mot natthimlen den allra första gången, allting som plötsligt hade öppnat sig, det skulle alltid finnas där och ingenting var omöjligt.
   Det vita skrovliga taket i kavaljersflygeln på Aulanko andra sommarn, då hade svårigheterna tagit form, det fanns så många hinder. Men det var då det stod klart att det inte betydde nånting, allt var som det måste vara. Hans doft mot mina läppar, smärtan i mig som gjorde njutningen alltför stor, till sist grät jag. Det fanns ingen återvändo.
   Tusen trådar mellan oss, vi behövde bara se på varann för att bli matta av lust, handflatornas beröring var för mycket, det var obegripligt att vi stod kvar på våra ben. Det gjorde vi inte heller om vi bara hade minsta chans. Vårt behov av varann blev inte mindre med åren, vanorna kom till, de satt allt djupare. Vi hade samma måttlöshet men det var bara han som måste prata om den.
   Alla utmaningarna, det farliga som måste prövas gång på gång. Hans fantasi var outtröttlig, det var gränslöshetens decennier när allt skulle utforskas, han drog in andra, valde osvikligt dem som kanske hade kunnat hota honom, alltid dödsförskräckt att han skulle lyckas och vara den som ställdes utanför. Om gränsen överträddes, när den överträddes och någon kom nära fick han aldrig veta.
   Det hörde till. Och ändå inte.

Henrik Tikkanen




- Svårigheterna i äktenskapet börjar
när parterna lärt sig förstå vad den
andra menar med det den säger.
  

 

 

  

   Ingen kunde någonsin överträffa honom, han var gjord för mig och ingen kunde få mig så rasande som han. Värst var alla stadier av fylla som inte tog kål på lusten men väl på förmågan, dessa motviljans sega duster där vanmakten kunde slå över i avsky, avig- vänd passion som skrek på mord och blodsdåd.
   Inför de yttersta höjdpunkterna blev jag stum, vände mig inåt och var mig själv nog. Han ville tränga in i hjärnans minsta vindlingar, ingenting fick vara stängt för honom, inga slutna ögon, han ville vara med också där orden föds, fordrade att få dela ord som ännu inte fått nån form. Då fick han dem men andra vägar, i det jag skrev gav jag honom vad han var ute efter, balansakter kring lögn och sannings- korn, antydningar som drog undan marken så han aldrig kunde vara riktigt säker, detaljer som han kände till att rysa över, allra mest konkret just när jag lyfte ovan marken. Jag var duktig på att låtsas ljuga när jag öste verkligheten över honom.
   Fråga för att få ett svar vågade han inte. Visste att jag skulle neka. Visste att jag ljög när jag bekräftade.
   Det fanns ett inslag av cynism i spelet - han och jag hade vår gemenskap som ingen ändå kunde rå på eller komma åt. Det fanns de som missförstod, ibland var det rätt åt dem.
   Hur skulle de kunna fatta, dessa som försökte klämma sig in med sin tankar eller sina kroppar. Det fanns inget rum för dem. Det var bara han och jag hur det än såg ut och lät.
   Också när vi hatade varann som värst var det vi två...

" Boken avslutas med följande meningar; "Jag saknar honom ofta. Inte ett ögonblick har jag önskat honom tillbaka.


Henrik Tikkanen 1924-1984
Tecknaren och djävulen.
Pennteckning. 1970-talet


Ur: Tecknaren Tikkanen
av Erik Kruskopf
Söderströms, 2004.
 

 

 

 

  • Av Märta Tikkanens övriga böcker är jag särskilt förtjust i Storfångaren: Personliga reflexioner på en poetisk prosa om kärlekens och Grönlands väsen. Titeln anspelar på en grönländsk sång där en kvinna efter att ha fångat sin älskade mister honom till mörkret och havet. Lyriska naturbilder och vardagliga iakttagelser varvas med fakta och kulturhistoria om Grönland och dess invånare.

Länkar:
Deras kärlek var som kriget
"Att skriva hjälper mig att se"
Märta Tikkanen
Café Ekberg
Henrik Tikkanen
Förlaget Forum

Böcker:
Nu imorron (1970)
Ingenmansland (1972)
Vem bryr sig om Doris Mihailov (1974)
Män kan inte våldtas (1975)
Århundradets kärlekssaga (1978)
Mörkret som ger glädjen djup (1981)
Sofias egen bok (1982)
Rödluvan (1986)
Önskans träd (1987)
Storfångaren (1989)
Arnaía kastad i havet (1992)
Bryta mot lagen (1992)
Personliga angelägenheter (1996)
Sofia vuxen med sitt MBD (1998)
Två (2004)

 
[upp]

   



Kajan 2004

Bokmässan Örebro

dagensbok.com

Nobelpriset i Litteratur

Ingalills böcker

Örebro kommun

Örebro läns Museum

Örebro Konsthall

Tidskrift.nu

magazineMeteor

Kulturnät Sverige

Granta

The Beat Page

Arts & Letters Daily

Appolinaire på film

Örebro Läns  Landsting - regionutveckling

buggat.nu

   

Senaste uppdatering 2 november 2005
 Layout: Emil Lundin© 2005
Redaktör: Bo Helgesson Tel: 070-5438675 , 019-296280 e-mail: Bo.Helgesson@tyfonmail.se

Ansvarig utgivare: Bo Helgesson 
Tidningen Kajan ges ut med stöd från Örebro Kommun