buggat.nu!
   
 



Uppdateras var 5:e dag fram tom bokmässan

Krönika:Den gyllene göken gal i öster

Möte med Märta Tikkanen

Helsingforsbilder

Monika Fagerholm: Kvinna vid vatten

Månens poet:
Lennart Hellsing

Bikeriders for
Jesus

Intervju med
Åsa Larsson

Kalla det vad fan du vill

Daniel  - Tecknare

Beat! Bob Hansson
och Poetry Slam

Stig Claesson, Finland, språket

Torgny Lindgren och mediahistorien

Kulten av skriften

Kjell Westö: Draken
över det moderna
Helsingfors

Gutenberg -
milleniets man?

Ninas resa av
Lena Einhorn

Internationella
författarträffen i
Lahtis

Dumpad av
Per Brinkemo

Konst vid Svansjön

Katarina Kieri om
skrivandet

Herman om Rubinen
och intervju

Rut & Knut av
Carin och Stina

Birgitta Lindqvist:
Ny bok och intervju

Ett skrivande par:
Sten och Agneta

"Ceci tuera cela"

Jerker Virdborg:
Oroande skicklig

Väggarnas poesi

Svart fjäril av
Anna Jansson

Lars Sund intervjuad av
Farran-Lee

Det första mediakriget

 

 

 


Stig Claesson, Finland och språket.

Text: Bo Helgesson

Stig Claesson har en speciell relation till Finland. Förutom att han gifte sig i Björneborg 1957 så har han återvänt till Finland då och då och skildrat sina möten med landet i flera av sina böcker. Nu senast i Sekonderna lämnar ringen (Bonniers, 2005) där ramhandlingen utgörs av amatör-VM i boxning i början av 1990-talet. I stället för telegram - Finland 50 år kom 1967, där Stig tecknade och skrev och Jens Hildén var medförfattare.
I en intervju fick Stig Claesson frågan om vilken av sina böcker han tyckte bäst om. Han ansåg förmodligen att det var en idiotisk fråga, men han svarade: "mest av alla tycker jag om Sveaborg eller Rock Happy. Den är skriven med en jävla snygg svenska".

Den andra december 1981 skrev jag följande text om den boken i Örebro-Kuriren:
" I sin bok "I stället för telegram - Finland 50 år" från 1967 skriver Stig Claesson om sitt första besök på Sveaborg, fästningsön i Helsingfors. Då tyckte han att området redan var inmutat av andra, inte minst av Ehrensvärdarna.
Åt honom hade lämnats kvar gräs, sand och gamla kanoner. Sedan dess har Stig besökt Sveaborg flera gånger och uppenbarligen fascinerats av platsen.

I den nyligen utkomna Sveaborg eller Rock happy har han återvänt till ön. "Rock happy" är ett uttryck för den stämning som fångarna på Alcatraz - allmänt kallad the Rock - greps av efter långvarig isolering. Stig Claesson har funnit ett motsvarande norskt uttryck - klippeglede.
Claesson är den korta prosans mästare. Han är en av de få som både
i teckningar och ord behärskar antydningens svåra konst. Sättet att berätta är underfundigt och lakoniskt.
"Lodrätt faller ännu regnet sen är det höst". Texten är koncentrerad och hans typiska upprepningar saknas i den här boken.

Klippeglad strövar Stig omkring på ön. Reflektioner över Sveaborgs historia varvas med ömsint och humoristiskt återgivna möten med människor. Han möter bland annat en välklädd man som är lik den gamle presidenten Kallio - och han håller i tråden åt en drakflygande pojke som vill snyta sig.

Emellanåt tar författaren färjan in till Helsingfors. I en restaurang tycker han "synd om nordiska lönnfeta män som verkar nakna utan slips och som spelar Squash för att hålla sig med samma ansiktsfärg som Financial Times".



Något långsökt men ändå träffande skulle jag vilja jämföra Claessons sätt att se på mäniskor med det "sufiska" förhållningssättet. En sufi
"håller ryggen rak inför de mäktige och höge, kröker ryggen djupt inför de maktlöse och låge".

Enkel, men smått genialt klargörande är författaren i ett avsnitt Om språket, där han bl.a. förklarar varför Mannerheim hade fel då han sa att han var finne.

Det som lämnats kvar åt Stig Claesson att skildra i teckningar och ord har, enligt mitt tycke, resulterat i ett mindre mästerverk."


Tillägg: 2005

Mannerheim, Gustaf, f. 4 juni 1867, d. 28 januari 1951, friherre, finländsk militär och statsman, marskalk av Finland 1942.

I avsnittet Om språket skriver Sig Claesson bland annat:
  
   "I något sammanhang har Mannerheim en gång sagt: Jag är finne.
   Mannerheim var finlandssvensk och kunde alltså omöjligen själv ha trott att han var finne och har han nu en gång sagt att han var finne så måste samanhanget varit sådant att han hade att ta till ordet finne för att klargöra att han var medborgare i landet Finland.
   En finlandssvensk person är inte finne (...)
  
   De som har svenska som modersmål är finlandssvenskar och de som har finska till modersmål är finnar. Så är det ty något språk som skulle kunna kallas finlandssvenska existerar inte (....)

   Mannerheim var finländare och hans modersmål gjorde honom finlandssvensk. Men finländska talade han aldrig och inte heller finlandssvenska.
   Mannerheim talade svenska.
   Och det är det finlandssvenskarna försöker tala om att de gör (...)
  
   Språkligt måste Sverige hjälpa och stödja Finland genom att inse att i Finland talar man antingen korrekt finska eller korrekt svenska.
   Och att ingen begriper finländska".

Länkar:
Sekonderna lämnar...
Nykokt keps...
DN Sveaborg
 

 

[upp]

   



Kajan 2004

Bokmässan Örebro

dagensbok.com

Nobelpriset  i Litteratur

Ingalills böcker

Örebro Kommun

Länsteatern i Örebro

Örebro läns Museum

Örebro Konsthall

Tidskrift.nu

magazineMeteor

Kulturnät Sverige

Granta

The Beat Page

Arts & Letters Daily

Appolinaire på film

Örebro Läns  Landsting - regionutveckling

buggat.nu

 

   

Senaste uppdatering  2 november 2005
 Layout: Emil Lundin© 2005
Redaktör: Bo Helgesson Tel: 070-5438675 , 019-296280 e-mail: Bo.Helgesson@tyfonmail.se

Ansvarig utgivare: Bo Helgesson
Tidningen Kajan ges ut med stöd från Örebro Kommun