buggat.nu!
   
 



Uppdateras var 5:e dag fram tom bokmässan

Krönika:Den gyllene göken gal i öster

Möte med Märta Tikkanen

Helsingforsbilder

Monika Fagerholm:
Kvinna vid vatten


Månens poet:
Lennart Hellsing


Bikeriders for Jesus

Intervju med
Åsa Larsson


Kalla det vad fan du vill

Daniel - Tecknare

Beat!Bob Hansson
och Poetry Slam

Stig Claesson
Finland, språket

Torgny Lindgren och mediahistorien

Kulten av skriften

Kjell Westö: Draken
över det moderna
Helsingfors

Gutenberg -
milleniets man?

Ninas resa av
Lena Einhorn

Internationella
författarträffen i
Lahtis

Dumpad av
Per Brinkemo

Konst vid Svansjön

Katarina Kieri om
skrivandet

Herman om Rubinen
och intervju

Rut & Knut av
Carin och Stina

Birgitta Lindqvist:
Ny bok och intervju

Ett skrivande par:
Sten och Agneta

"Ceci tuera cela"

Jerker Virdborg:
Oroande skicklig

Väggarnas poesi

Svart fjäril av
Anna Jansson

Lars Sund intervjuad av
Farran-Lee

Det första mediakriget

 

 


Monika Fagerholm: Kvinna vid vatten
Juni 2005
Text och foto: Bo Helgesson

Vi,jag och min ledsagare, redaktören på Finlands Svenska Television, Keijo Koivula, är på väg mot Hirsala, några mil västerut från Helsingfors. Det är kurvigt och backigt som det brukar vara i skärgårdsmiljö.

När vi kliver ur bilen vid ett hus på en höjd och ser ut över en skärgårdsvik glider en långhårig katt av angoratyp emot oss. Snart kommer kattens ägare och hon heter Monika  Fagerholm och är författare. Katten skrider iväg, ser suverän och samtidigt lite luggsliten ut (jag döper den till Diva), vet att matte fått fina priser och kanske har den redan blivit underrättad om att matte senare i år
ska få både Aniara-priset och G-P:s litteraturpris. Att Monika var kattmänniska trodde jag nog.

Monika bjuder på kaffe på verandan till det hus där hon tillbringade sina somrar. Föräldrarna byggde senare om och flyttade hit, men tyvärr dog fadern en ganska kort tid därefter. Monika pratar gärna, har lätt för att skratta och har mycket att stå i. Hon och hennes man håller på att bygga hus och hon funderar också på att börja importera tyger (kläder?).

Monikas mamma var barnbibliotekarie och läste mycket böcker för henne. Själv säger Monika att hon började läsa relativt sent, vad hon
nu kan mena med det. Monika studerade psykologi vid universitetet, men skrivandet trängde på och Monika som är född 1961 debuterade år 1987 med Sham, en serie prosastycken och 1990 kom romanen Patricia. Men det var först efter en kurs i dramaturgi som hon kände att hon kunde lita på de egna bilderna och det egna språket.
 Uppmärksammad blev hon direkt, men det var med Underbara kvinnor vid vatten(1994) som hon fick sitt stora genombrott.

Snart är det ganska typiska finlands- svenska kultursamtalet igång; det är stipendier, nämnder, litteratursällskap och Tuva, Märta, Kjell, Claes, Bo och Jutta hit och dit. Den finlandssvenska kulturvärlden är förhållandevis liten, på gott och ont. "Ibland känns det trångt och humorlöst. Alla bevakar alla", säger Monika som sedan övergår till att tala om  några av sin favorit- författare.
Proust är en av favoriterna, "för hans
precisa, exakta språk", John Updike är en annan. Och de talar om författarnas olika tonläge och hur en del bygger eller behöver platt- formar för sitt skrivande. (Vilket gör dem förutsägbara?) Joyce Carol Oates behöver plattform, inte John Updike. Jenny Diski har ett speciellt tonfall och är en gemensam och aktuell favorit. Monika har nyligen läst Diskis, "Stranger on a Train: Daydreaming and smoking Around America with Interruptions" (Den svenska utgåvan kom i september med titeln "Främling på tåg")

Apropå Diva som kom 1998 med en 13-årig hjältinna som centralge- stalt har Monika skrivit att hon haft J. D. Salingers Räddare i nöden som förebild: "en roman som handlar om en verklighet som inte beter sig speciellt snällt mot hjälten Holden Caulfield utan att man som läsare någonsin har känslan av att Holden på något sätt skulle gå under. För att Holden tar sig friheten att vara i världen på egna villkor, se på den själv, med eget språk och egen röst. Min hjältinna ville jag skulle vara lite likadan, också av mentalhygieniska skäl - jag hade för mig att en sådan här flicka kunde må bra av att synliggöras. Det finns i litteraturen väldigt få omnipotentiella flickhjältinnor som genom sitt sätt att vara självsvåldigt hävdar åt sig en självklar plats mitt i världen. Pippi Långstrump finns, men andra?"

Och så i år 2005 kom den, romanen i tegelstensformat: Den ameri- kanska flickan, första fristående delen i en trilogi. Utgiven av Söderströms förlag i Finland och Bonniers i Sverige. Med den här boken är Monika Fagerholm nominerad till årets Augustpris som tillkännages i början av december.
Jyruns motivering:
Monika Fagerholm gestaltar en vänskap som är ljuv och smärtsam, trösterik och farlig. Med ett språk som glittrar och svärtar i samma andetag, skapar hon ett bredbildsberättande som rymmer både ögonblicksnärvaro och existentiellt siktdjup.

 

Utdrag ur Den amerikanska flickan. Inledningen.

"Här börjar musiken. Det är så enkelt. Det är i slutet av 1960-talet, på
Coney Island, utanför New York. Här finns simstränder och picknickplatser, ett litet tivoli, några restauranger, roliga spelautomater, så.
   Det är många människor här. Hon skiljer sig inte från mängden.
Hon är ung, femton-sexton, klädd i en ljus tunn klänning, håret är ljust
 och lite stripigt, hon har inte tvättat det på några dagar. Hon kommer från San Francisco och, tidigare, från någon annanstans. Hon har alla sina saker i en väska över armen. En

axelremsväska, den är blå, det står "Pan Am" på den.
   Hon går omkring sådär lite slött, talar med någon här och där, svarar på tilltal, ser lite ut som en hippieflicka, men det är inte vad hon är.
Hon är ingenting, egentligen. Hon reser runt. Lever ur hand i mun.
Träffar folk.
   Do you need a place to crash?
   Det finns alltid någon som frågar så.
   Och det går att leva så, ännu på den tiden.
   Hon har några dollar i sin hand, dem har hon nyss fått av någon.
Hon har bett om dem, hon är hungrig, hon vill ha mat. Egentligen är hon bara hungrig, ingenting annat. Men hon är lycklig annars, det är
en så vacker dag här ute, utanför staden. Himlen är hög, världen är stor.
   Hon ser några ungar som står och apar sig vid automaten som man
kan spela in sin egen skiva i. De finns lite överallt ännu på den här tiden, och just på ställen som de här; "Spela in din egen sång och ge den som present till någon. Din fru, din man, en vän. Eller håll den för dig själv."
   Som en liten rolig minnespryl.
   Hon går in i automaten på skoj. På måfå börjar hon mata in slantar
i den.
Man kan välja musik som bakgrund, men hon avstår. Hon trycker
inspelning och sedan sjunger hon.
   Titta mamma, de har förstört min sång.
   Det låter inget vidare. Det gör det inte. Men det betyder ingenting.
   Titta mamma, vad de har gjort åt min sång.
   Orden rimmar inte så bra med verkligheten. Det är en sådan vacker
dag där ute.
   Och när hon har sjungit färdigt vänta hon på skivan och får ut den.
   Och sedan kommer hon plötsligt ihåg att hon stämt träff med
någon här.
   Hon får bråttom till det avtalade stället, det är en park.
   Hon ska träffa en släkting. En avlägsen en. Inte släktingen i sig, men avståndet till den plats där släktingen bor. Det är en plats på andra sidan jordens klot.

Det var flickan, Eddie de Wire. Den amerikanska flicka som några år
senare hittades drunknad i Bule träsket. Trakten på andra sidan
jordens klot."


Några pressröster:
"Fagerholms värld är mörk fantasi och pur berättarglädje. Språket upproriskt magiskt. En saga som får ta plats och en verklighet som ju ändå aldrig kommer att rymmas. Det är ett sådant obehagligt nöje att inom dessa rosa pärmar verkligen tappa taget, falla.Ty, detta är nämligen inte en bok att sluka det här är en bok som sväljer dig.”
Anna Jörgensdotter, Arbetarbladet

”... Prima deckarstoff är det, så tack och lov att Monika Fagerholm inte har gjort något så trivialt som att skriva en deckare av det!
Nej, om något så är Den amerikanska flickan snarare en klassisk tragedi ...
Imponerande alltså både mängden trådar och förmågan att knyta dem samman.
Malte Persson, Expressen.

Tack för kaffet!

Länkar:
svt.se - Kulturnyheterna
2005-års Aniara-pris till "Den amerikanska flickan"
Söderströms förlag

Böcker:
Sham 1987
Patricia 1990
Underbara kvinnor vid vatten 1994
Diva 1998  
Den amerikanska flickan 2005


 

[upp]

   



Kajan 2004

Bokmässan Örebro

dagensbok.com

Nobelpriset  i Litteratur

Ingalills böcker

Örebro Kommun

Länsteatern i Örebro

Örebro läns Museum

Örebro Konsthall

Tidskrift.nu

magazineMeteor

Kulturnät Sverige

Granta

The Beat Page

Arts & Letters Daily

Appolinaire på film

Örebro Läns  Landsting - regionutveckling

buggat.nu

 

   

Senaste uppdatering 2 november 2005
 Layout: Emil Lundin© 2005
Redaktör: Bo Helgesson Tel: 070-5438675 , 019-296280 e-mail: Bo.Helgesson@tyfonmail.se

Ansvarig utgivare:  Bo Helgesson
Tidningen Kajan ges ut med stöd från Örebro Kommun